JENIFEREVER - IRIS
Jeniferever från Uppsala är en tämligen ung kvintett och relativt okänd i Svenskt musikliv, så som jag förstått det. Trots att man genom åren genomfört ett drös spelningar runt om i vårat avlånga land, och nu senast en smärre turné i Storbritannien, så har man inte gjort något större väsen utav sig. När jag avnjuter deras senaste EP "Iris" så hoppas jag att fler än jag får, eller själva tillförser sig med chansen. Detta kan vara ett utav de tre mest spännande släppen som hänt Sverige sedan Fireside släppte sitt album "Elite". Vilka de andra två är lämnar jag osagt.

Mycket har hänt med soundet sedan den förra självbetitlade EPn kom för drygt två år sedan. Det har blivit luftigare, mer harmoniskt och man lämnar utrymme åt varje instrument att ta för sig och vara en viktig kugge för slutprodukten.

Att "Iris" är inspelad utav bandet själva är inget som direkt korsar ens tankebana när de välspelade melodierna, experimentella ljudbilderna och drömska landskapen smeker sig igenom ens trumhinna. Och utan en demonproducent i ryggen så är det inte många band som vågar sig på stråk och blåsarrangemang. Jeniferever hade det inte, men lyckas här ändå. Och dessa arrangemang tillför så enormt mycket till de långa och dynamiska låtarna. Jeniferever tillhör den skaran band som vaggar in åhöraren till en harmonisk sinnestämning för att sedan explodera i en kaskad utav gitarrer, effekter och slamriga trummor som stiger minut för minut och som sedan abrupt dalar drastiskt åter ner i det harmoniska.

Nu när postrocken verkar vara på mångas läppar så kanske ni tänker tanken att detta är "ännu ett postrockband", men ack så fel ni då kommer att ha. Visst, Jeniferever flirtar en hel del med genren med de långa "berg- & dalbanelåtarna" men kryddar det hela med en rejäl dos utav indierock. Det finns hjärtskärande sångmelodier och ett logiskt "vers/refräng"-tänkande här, även om det oftast försvinner lika fort som det kan anas i äkta shoegazing-takter. Detta bidrar till att de får ett eget sound som bara skulle kunna liknas vid resultatet utav en stor orgie mellan Logh, Reverend Big O och Pelle Gunnerfeldt.

Ja, detta är så bra att ni som missar det får skylla er själva! Det får räcka så.

5/5

/Niklas Åström
www.andthesound.net